Hurtful.


Jag sitter ensam i bänken.
Varför hoppar han på mig?
Vad har jag gjort? 
Känner mig utfryst.

Ensam och ledsen. 
Orkar inte vara glad.
Minnen, tråkiga minnen kommer över mig. 
Barn som är elaka, väpnat rån.
Allt flyter samman.

Vad är vad. Vet inte.
Kan inte hålla isär. 
Tårarna brinner innanför ögonlocken
Sväljer, Försöker tränga tillbaka. 
Svårt. Lyckas dåligt.
 
Någon kommer. Visa inte!!
Torka tåren och le. Var stark.
Varför måste jag alltid var den som är stark.
Varför??

Hon ser att jag är ledsen. 
Säger inget. Bara håller i mig
Känner styrkan komma. 
Utan ord har hon lyckats ge mig kraft
Utan ord hon ger mig tröst

En mänsklig medkänsla i sorgens tid
En lisa för sargat hjärta
Tårarna torkar. Ler, säger tack
Allt känns lättare, men taggen sitter kvar
Aldrig jag vågar, aldrig jag törs, lita på någon igen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0