It´s a game.

Ja det är det, ett spel. Ett spel som jag inte förstår mig på. Det är en kamp om makt, att visa sig stark o vara bra. Om jag bara för en dag kunde få lägga mej ner nånstans, känna att det inte gör något att ja bara är mej själv o får vila från allting. Det gäller att kunna stanna tiden, men det går ju inte? Jag förstår mej inte på hur man kan vara så osjälvdiciplinerad. Man vet inte alltid vad som är rätt o fel, men man kan iaf veta vart gränsen går. Det är som borta allt nu, o det tråkiga är när man måste välja mellan två saker, o det ena som man kanske egentligen skulle vilja som säkerligen inte går, så måste man ta det andra, även om man inte vill. För just nu finns det inget mittemellan när jag vet så mycket som jag gör. Det finns bara ett val.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0