Dåligt.
Hej. Förlåt för att jag är så inaktiv hela tiden. Mår inte så jättebra just nu så det kommer bara bli tråkiga o orelevanta inlägg då. Men jag lovar att så fort jag har ork så kommer ja fixa bilderna från london och skriva lite mer!
Kommer jag någonsin komma ifrån det? När kommer allt ha sitt slut? Var det ett dumt val av mig från första början, ett dumt misstag att verkligen lita på någon och tro på det. Så känns det nu. Trodde aldrig att du skulle svika mig o sluta bry dig, när du en gång sagt dom tre orden till mig. Jag litade på dig att du skulle finnas där för mig när jag behövde dig, men du ville inte se mej så, du ville se mej som att jag var dum i huvudet, du valde att tro det om mig. Och jag kan inte ändra hur du vill tycka och tänka om något, men jag kan önska att du kunde se mig som den jag är och inte vara så blind. Jag är mer än vad du tror om mig, så mycket mer. Men du vill inte se det, du blundar för det. Du blundar för att se mej som den jag är. Är du rädd? Rädd för att du gjort fel val? Att lita på o älska en människa och att vara älskad av den personen är det bästa som har hänt mig, även fast det som hände sen var bland det jobbigaste jag vart med om. Så varför skriver jag ens dethär om jag har klarat mej igenom det o lämnat det bakom mig? Jag vet inte, men det kan vara för att jag nog någonstans där inne fortfarande älskar dig. Vill inte ha det såhär. Jag kan inte prata med dig, jag vill inte det heller. Jag kan inte titta dig i ögonen för att du svek mej som du gjorde. Men när du är i samma rum känner jag din närvaro, din värme som jag en gång fick komma till. Vi andas fortfarande samma luft o vi kommer aldrig komma ifrån hur bra det än skulle va, att det en gång varit vi.
Kommer jag någonsin komma ifrån det? När kommer allt ha sitt slut? Var det ett dumt val av mig från första början, ett dumt misstag att verkligen lita på någon och tro på det. Så känns det nu. Trodde aldrig att du skulle svika mig o sluta bry dig, när du en gång sagt dom tre orden till mig. Jag litade på dig att du skulle finnas där för mig när jag behövde dig, men du ville inte se mej så, du ville se mej som att jag var dum i huvudet, du valde att tro det om mig. Och jag kan inte ändra hur du vill tycka och tänka om något, men jag kan önska att du kunde se mig som den jag är och inte vara så blind. Jag är mer än vad du tror om mig, så mycket mer. Men du vill inte se det, du blundar för det. Du blundar för att se mej som den jag är. Är du rädd? Rädd för att du gjort fel val? Att lita på o älska en människa och att vara älskad av den personen är det bästa som har hänt mig, även fast det som hände sen var bland det jobbigaste jag vart med om. Så varför skriver jag ens dethär om jag har klarat mej igenom det o lämnat det bakom mig? Jag vet inte, men det kan vara för att jag nog någonstans där inne fortfarande älskar dig. Vill inte ha det såhär. Jag kan inte prata med dig, jag vill inte det heller. Jag kan inte titta dig i ögonen för att du svek mej som du gjorde. Men när du är i samma rum känner jag din närvaro, din värme som jag en gång fick komma till. Vi andas fortfarande samma luft o vi kommer aldrig komma ifrån hur bra det än skulle va, att det en gång varit vi.
Kommentarer
Postat av: Matilda
Vad modigt att du vågar vara så öppen, verkligen, det är ju det här vi har snackat om du och jag. Och jag tror att vi båda vet vem som gjorde det största misstaget. Du är en sådan fin tjej Elin, glöm aldrig det :)
Postat av: Elin
Du är bäst älskade vän, vad mer kan jag säga. <3
Trackback
