Along the rivers of time
Jag är trött, har ont i kroppen och tänker alldeles för mycket. Känner inte för ett glatt inlägg just nu men, gårdagen började dåligt och slutade bra. Allt från att halka o skrapa upp händerna, slå i höften och hålla på att svimma efter till en fin lägenhet i kungsholmen med olika händeler. I Fredags så hade jag dans, det var hur kul som helst! Jag älskar hiphop/ragga, helt min grej! Sen efter det åkte jag till brommaplan för att möta Felix, mötte även hans kompis Tom då som hade lägenheten i kungsholmen. Jag och Felix åkte och köpte pizza, läsk och godis (Tjockiis tjejen jag veet..) Sen gick vi hem till mig och åt och pluggade, eller jag gjorde hans plugg så att säga.. Vid halv 12 åkte han hem och jag gick och la mig trött som jag va.
Sov länge igår och på eftermiddagen var det fika hos Ichbelle med alla bejbs, lika mysigt som alltid. Därifrån bar det av in till Gamla Stan för att gå till Cattelin, det va mojito och tequila kväll där och steffi provjobbade där så varför inte gå dit. Det va inte så värst kul eftersom det jag skrev i början av inlägget inträffade på vägen dit och jag mådde inte bra när jag gick in.. Men jag köpte lite drinkar och dansade ändå. Nån måtta får det ju vara! Vid halv 2 åkte jag och buubiis (Steffi) till Kungsholmen där Felix och hans kompisar befann sig. Det var rätt skönt att komma in nånstans och kunna chilla bara.. Steffi kände sig hängig och la sig vid 5, efter att vi badat nakna i jacuzzin som fanns där haha, alltid lika kul! Jag, Felix, Amanda och Tom gick och la oss runt halv 6. Det vart inte mycket sömn inatt kan jag säga.. så det resulterar i att jag är grymt trött nu och har hamnat i ett vägskäl igen.. så jag ska gå på promenad med steff och prata om allt, som vi alltid gör.
All her life shes been waiting for something, someone to take her home. Far away from all those memories, to a place she left behind, to the girl she sees through hurted eyes, back along the rivers of time.
Nu när jag kommit över kampen jag har haft inom mig i mer än ett år, börjar saker jag inte riktigt orkade sörja då komma ikapp mig, på riktigt. Jag har fortfarande inte fattat att du är borta, Farmor. Att jag aldrig mer kommer att få se dig igen. Och jag ångrar nu så mycket att jag inte var stark nog att orka sörja dig när det gällde och vara hos dig när du behövde det.. Att ta vara på den sista tiden vi hade tillsammans. Det är någonting jag alltid kommer att få leva med. Jag var en ynklig människa som inte var tillräckligt stark för att orka. Om jag bara fick farmor, så skulle jag gå tillbaka i tiden, få krama dig igen och säga att jag älskar dig igen. JAG älskar dig. Nu har det iaf slagit mig, att du är borta på riktigt.
Loved you yesterday, love you still, always have, always will <3
STOR SAKNAD. Min fina farmor. <3
// Elin
Sov länge igår och på eftermiddagen var det fika hos Ichbelle med alla bejbs, lika mysigt som alltid. Därifrån bar det av in till Gamla Stan för att gå till Cattelin, det va mojito och tequila kväll där och steffi provjobbade där så varför inte gå dit. Det va inte så värst kul eftersom det jag skrev i början av inlägget inträffade på vägen dit och jag mådde inte bra när jag gick in.. Men jag köpte lite drinkar och dansade ändå. Nån måtta får det ju vara! Vid halv 2 åkte jag och buubiis (Steffi) till Kungsholmen där Felix och hans kompisar befann sig. Det var rätt skönt att komma in nånstans och kunna chilla bara.. Steffi kände sig hängig och la sig vid 5, efter att vi badat nakna i jacuzzin som fanns där haha, alltid lika kul! Jag, Felix, Amanda och Tom gick och la oss runt halv 6. Det vart inte mycket sömn inatt kan jag säga.. så det resulterar i att jag är grymt trött nu och har hamnat i ett vägskäl igen.. så jag ska gå på promenad med steff och prata om allt, som vi alltid gör.
All her life shes been waiting for something, someone to take her home. Far away from all those memories, to a place she left behind, to the girl she sees through hurted eyes, back along the rivers of time.
Nu när jag kommit över kampen jag har haft inom mig i mer än ett år, börjar saker jag inte riktigt orkade sörja då komma ikapp mig, på riktigt. Jag har fortfarande inte fattat att du är borta, Farmor. Att jag aldrig mer kommer att få se dig igen. Och jag ångrar nu så mycket att jag inte var stark nog att orka sörja dig när det gällde och vara hos dig när du behövde det.. Att ta vara på den sista tiden vi hade tillsammans. Det är någonting jag alltid kommer att få leva med. Jag var en ynklig människa som inte var tillräckligt stark för att orka. Om jag bara fick farmor, så skulle jag gå tillbaka i tiden, få krama dig igen och säga att jag älskar dig igen. JAG älskar dig. Nu har det iaf slagit mig, att du är borta på riktigt.
Loved you yesterday, love you still, always have, always will <3
STOR SAKNAD. Min fina farmor. <3
// Elin
Kommentarer
Trackback
